Hardangervidda 1996

Att vandra i Norge är ungefär som att vandra i Sverige. Det som skiljer sig är övernattningsstugorna. Det finns tre olika varianter: ubetjente, selvbetjente och betjente hytter. De ägs och förvaltas oftast av de lokala turistföreningarna. I ubetjente och selvbetjente hytter finns köksutrustning ungefär som i svenska stugor. I selvbetjente finns dessutom proviant. Man förser sig själv med den proviant man behöver. Hytterna är ofta låsta och man får låna nyckel mot pant t ex i någon turistbyrå eller hos den lokala turistföreningen.

I de ubetjente och selvbetjente hytterna räknar man själv ut hur mycket man ska betala dels för övernattningen dels för ev mat och lägger pengarna i en kista eller med kort genom att man skriver en engångsfullmakt på aktuellt belopp och lägger den i kistan. I vissa fall finns under högsäsong en stugvärd.

De betjente hytterna har service i form av servering. Ofta finns dusch. I dessa hytter går det också bra att betala med kort.

För planläggning av vandring i Norge kan man ha stor nytta av Den Norske Turistforeningens (DNT) hemsida.

DNT har en bok som heter Til fots i fjellet, som kan rekommenderas. Den går att beställa från DNT.

Kartor kan beställas från Statens Kartverk.

Vi åkte med bil från Göteborg till Strömstad söndag 11/8. Från Strömstad åkte vi färja till Sandefjord och därifrån vidare till Rjukan där vi hämtade nyckeln på turistbyrån. Vi övernattade på Rjukans Fjellstue och startade vandringen därifrån på måndag morgon.

Vandringen gick först till Helberghyttan, som invigdes så sent som 1995. Därifrån gick vi vidare till Kalhovd, Stordalsbu och slutligen till Mogen.

Från Rjukans fjellstue gick det ganska brant uppför innan vi kom upp på Hardangervidda. Därefter var det inga större strapatser innan det stupade brant ner till Mogen.

Vi har just kommit upp på kalfjället.

Tidvis var stigen ganska stenig på vägen mot Helberghyttan

Det fanns en del enkla vad.

Gaustatoppen 1883 m.ö.h. dominerar utsikten mot öster.

Den nya Helberghyttan var selvbetjent.

På väg från Helberhyttan mot Kalhovd.

Det finns ganska många sjöar, de flesta är egentligen dammar i ett stort system för elproduktion.

Leden var ofta rösad på detta sätt.

Jonsnuten 1453 m.ö.h. syns i bakgrunden.

Bakom kammen finns Kalhovd.

Kalhovd.

Även efter Kalhovd var det bitvis stenigt.

Utsikten på kvällen från Stordalsbu ut över Grytefjorden.

Vråsjåen mellan Stordalsbu och Mogen ligger spegelblank.

Tillflöde till Vråsjåen.

Broövergång vid Vråsjålega mellan Stordalsbu och Mogen

Vråsjåen från väster.

När vi närmar oss Mogen ser vi Mösvatn, en uppdämd sjö som är nästan 40 km lång.

Nere i dalen skymtar Mogen, målet för vandringen.

Från Mogen åkte vi med Fjellvåken till Skinnarbu, en tur som tog 2 timmar och 20 minuter. Eftersom det varit en torr vinter var vattenståndet i Mösvatn lågt och vi fick gå ca en km från Mogen till det ställe där vattendjupet var tillräckligt för att Fjellvåken skulle kunna lägga till.

Från Skinnarbu åkte vi buss tillbaka till Rjukans Fjellstue där vi övernattade innan vi tog bilen tillbaka till Göteborg.