som inte finns i verkligheten, men detta ger Lappland för åskådaren. Syndaren ångrar sig, en slår sönder brännvinskaggen,
en annan lämnar åter den stulna renen, en man och en kvinna står ångerfulla för sin lättsinniga levnad inför Laestadius
straffpredikan: "Ni drinkare och tjuvar. Ni horkarlar och horkonor omvänden Eder!" Strängheten i bestraffningen får sin skärpa
av vinterlandskapet och stjärnorna och norrskenet i natten. Norrskenet förs in i tavlan med Kristus på mittbilden. Bloddropparna
från Kristi panna och sida blir röda blommor, den gula påskliljan suggererar uppståndelsen. Bilden går över till högra reliefens
milda nattlandskap med Maria, som får midnattssolen till gloria. Vi ser den knäböjande Laestadius bland sina blommor och
kärlekens apostel framför andra, Raattamaa. Det kuliminerar med det extatiska glädjehoppet av lappkvinnan som funnit frälsning
och slutar med den vackra och fridsamma laestadianhälsningen hos paret i liikutuksian."
