Madeira 2000
Vi besökte Madeira 14/2 - 21/2. Vi hade bokat en vandringsresa hos Always. I denna ingick sex vandringsdagar med frukost, lunchpaket och middag. Vi bodde på 4 olika hotell, två nätter på tre av hotellen och en natt på de ena. Vi åkte buss ut till starten för resp vandring och hämtades i flesta fall vid målet. Alla vandringar utom den första gick mer eller mindre utmed levador.
Den första vandringen startade nordväst om Ribeira Brava och gick i bergen tillbaka till vårt hotell vid passet Boca da Encumeada. På vägen hade vi bra utsikt över Curral das Freiras, Nunnornas dal.
Leden gick längs kanten av berget med brant sluttning vid sidan om.
Ofta kunde man se molnen komma svepande in över bergen och sänka sig som vattenfall över bergskammen.
Stigen gick genom ett stort bestånd av ärttörne.
Madeira är bergigt och odlingar har därför ofta anlagts i terasser. Man hade även kor på dessa terasser. Korna var oftast tjudrade för att inte komma för nära terasskanten och falla ner.
Terasseringarna
är tydliga.
De flesta av våra vandringar gick utefter någon av Madeiras bevattningskanaler, levadorna.
Det fanns flera vackra vattenfall.
Ibland kunde man blicka ner på en levada uppifrån en annan levada.
Ofta var stigen utmed levadan ganska smal med stup vid sidan om.
Ett av hotellen var byggt som bungalows och ägaren, som tjänat pengar på arbete i Sydafrika, hade inspirerats av infödingshyddor där.
Enligt traditionen hade de vackert rödmålade dörrarna kommit till genom att en man hade stora svårigheter att hitta hem till sitt eget hus när han varit ute och rumlat. Han fru tyckte att detta var pinsamt och beslöt sig för att måla deras dörr röd. Detta lär ha fungerat tills grannarna tyckte att det såg trevligt ut och målade sina dörrar likadant.
Strelizia - papegojblomman fanns i stor mängd.
En av levadavandringarna var ersättning för en vandring, som skulle fört oss upp på Madeiras högsta berg, Pico Ruivo. Tyvärr var vädret olämpligt för en sådan vandring. Dagens vandring gick närmast utmed bakgården till flera odlingar.
För att korna, som stod tjudrade på terasserna, skulle utfodras var man tvungen att bära dit höet. Höstacken i mitten på bilden är i själva verket en man, som bär på en hög med hö.
Ofta fanns det odlingar direkt intill levadan.
En del passager var riktigt luftiga. Man gick på kanten av levadan och omedelbart intill stupade det 100 meter. Inget för svindelkänsliga personer!
Levadakanten var ca 30 cm bred och det gällde att hålla balansen.
Örnklippan, Penha de Águia, ett av de mera kända landmärkena på Madeiras norra kust.
En av de större näringarna på Madeira var tidigare korgbindning. Här väntar pilkvistarna på användning.
Den sista natten tillbringade vi i Santo da Serra. Där hade man veckans marknad.