Moskva

 Transsibiriska Järvägen

 Beijing

Moskva

Vi bodde på de jättestora hotellet Rossija, som är Europas största hotell med ca 2700 rum. Hotellet ligger ett stenkast från Röda Torget. Det är ganska slitet och ska rivas för att ge plats till flera nya hotell.

Från hotellrummet kunde jag se en av Moskvas sju skyskrapor i stalinistisk-gotisk stil.

Vassilijkatedralen ligger vid Röda Torgets södra sida. Den byggdes på befallning av tsaren Ivan den förskräcklige och blev färdigbyggd 1561

Efter en brand 1583 ersattes de ursprungliga kupolerna med ribbade eller facetterade kupoler. Efter 1670 har de varit målade i flera färger.

På Röda torgets västra sida ligger Leninmausoleet.

På den norra sidan finns det Historiska Museet.

Frälsartornet, som ligger på Röda torgets västra sida, var en gång huvudingången till Kreml.

På den östra sidan ligger varuhuset Gosudarstvennyj Universalnyj Magazin, GUM.

GUM är en galleria och på bottenvåningen finns verkligt exklusiva (och dyra) affärer som Bennetton, Gucchi, Dior  etc. Korna hade invaderat varuhuset och väckte stor uppmärksamhet.

På tisdagen ingick en guidad rundtur med buss. Bl a kunde vi från utsidan betrakta Novodevitjklostret, som ligger i södra Moskva. Klostret, som är ett nunnekloster,  grundades 1524 av Vasilij III.

I Moskvas södra del ligger även Moskvas statliga universitet. Byggnaden ritades av Lev Rudnev på uppdrag av Stalin och blev klart 1953. Den är 36 våningar hög.

I sydvästra delen av Moskva ligger Segerparken, som anlades till minne av segern i det stora patriotiska kriget, dvs andra världskriget. I mitten syns en 142 meter hög obelisk, Nikemonumentet. Bakom detta ligger en halvcirkelrund byggnad, Museet för det stora patriotiska kriget.

I Segerparken ligger bl a S:t Göranskyrkan som byggdes så sent som 1995. I närheten finns även en synagoga och en moské. Denna trio är ett uttryck för en ekumenisk tillägnan till freden.

Vi åt en utmärkt lunch ombord på en flodbåt på Moskvafloden. Självfallet serverades ett glas vodka till lunchen!

Den över 100 meter höga statyn över Peter den store restes 1997.

Marie himmelsfärdskatedralen reser sig över Kremls murar.

Det stora Kremlpalatset som inrymmer flera stora ceremonisalar. Här tar man bl a emot utländska besökande statsmän.

Kanonen, Tsar Pushka, tillverkades 1586. Den väger 40 ton, har en kaliber på 890 mm och en yttre diameter på 1200 mm. Den skulle försvara Kreml i krigstider, men har aldrig använts.

Tsarklockan väger 202 ton och är 6,14 m hög. Den blev klar 1735. Maj 1737 utbröt en våldsam brand i Moskva, som spred sig till byggnader i Kreml. Klockan blev upphettad och när ett kallt regn föll sprack klockan och ett stort stycke på 11,5 ton bröts loss.

Vid Kremls stora torg ligger Marie bebådelsekyrkan.

De förgyllda kupolerna på Marie himmelsfärdskatedralen. Denna katedral användes bl a som kröningskyrka.

Dessa små kupoler är den en enda synbara delen av Terempalatset i Kreml. Denna byggnad var de första som byggdes i sten inne Kreml.

Transsibiriska Järnvägen

Den Transsibiriska järnvägen är världens längsta järnväg. Den byggdes 1891-1916. Det finns tre olika sträckningar. Den längsta går till Vladivostok medan det finns två sträckningar till Beijing, den Transmanchuriska och den Transmongoliska. Från Moskva till Ulan-Ude är det gemensam sträckning varefter den delar sig. Den vi åkte med var den Transmongoliska sträckningen. Sträckan Moskva-Vladivostok är i det närmaste 9300 km medan den sträcka vi åkte till Beijing är 7622 km. Resan utgick från Jaroslavskaia-stationen i Moskva.

Vi åkte med tåg 5, som är ett kinesiskt tåg med kinesisk personal. Så länge vi befann oss i Ryssland var restaurangvagnen rysk  medan den var mongolisk i Mongliet och slutligen kinesisk i Kina. Tåg 5 är det tåg som anses ha den bästa standarden.

Du kan hitta en detaljerad tidtabell här. Om du vill ha en aktuell tabell kan du hitta en sådan här. En annan bra länk är denna.

Under resans gång passerade vi genom  6 tidszoner och korsade 11 större floder: Volga, Vyatha, Kama, Tobol, Irtysk, Ob, Tom, Chulym, Yenisei, Oka och Selenga,

Det finns flera böcker om den Transsibiriska järnvägen. Jag kan rekommendera en dansk bok av John Poulsen, Den Transsibiriske Jernbane, ISBN 87-7802-381-5.

Dag 0 och 1

Tåget avgick från Jaroslavskaia-stationen kl 21.32. Sträckan för denna och nästa dag omfattade

ca 1800 km vilket förde oss strax förbi Jekaterinburg som 1924 -1992 hette Sverdlovsk (på kartan ovan

står det Sverdlovsk). 40 km före Jekaterinburg passerade vi gränsen mellan Europa och Asien.
Under denna dag passerades även två tidszoner.

Vid Jaroslavskaia-stationen, som fått sitt namn från en ort ca 300 km norr om Moskva, var det smått kaos innan tåget kom in till perrongen.

På vagnarna var det skyltat med tågets färdväg, från höger till vänster Moskva, Ulan-Bator och Peking.

Jag åkte i 2 klass där kupéerna var inredda för 4 personer.
Jag delade kupé med tre glada gossar från Eslövstrakten. 12 av gruppens medlemmar åkte i 1 klass där kupéerna var inredda för 2 personer. I båda ändar av varje vagn fanns en toalett. I 2 klass var dessa även tvättrum medan det i 1 klass fanns dusch och tvättrum, som delades mellan två kupéer.

I andra klass fick man i avsaknad av dusch klara sig med tvättlappsmodellen. Gissa vad det kändes skönt med duschen när man kom fram till hotellet i Beijing!!

Bilden tagen av Anette Svensson

Vi vistades ganska mycket i vagnens korridor där vi pratade och tittade ut genom fönstren, som för det mesta var nerdragna så att det gick bra att fotografera. Våra norska deltagare hade satt upp en norsk flagga.

När man kände för lite mer enskildhet var det bara att dra sig
tillbaka till kupén och läsa någon av sina medhavda böcker.

De flesta i gruppen hade köpt till en matkupong, som gällde för frukost,
lunch och middag i den ryska restaurangvagnen. Det var ganska praktiskt eftersom
vi hade platserna reserverade vid samtliga måltider.

I den ryska restaurangvagnen gällde hela tiden moskvatid. Efterhand som vi
färdades österut tidigarelades därför måltiderna för varje dag och den sista dagens
måltider intogs med frukost kl 04.00, lunch kl 07.00 och middag kl 11.00.
Lokal tid var då 5 timmar mer dvs frukost kl 09.00 etc.

Bilden tagen av Anette Svensson

I ena änden av vagnens korridor fanns en samovar där vi kunde hämta hett vatten till te eller kaffe. Samovaren värmdes med stenkol.

På baksidan av samovaren fanns en stenkolseldad spis på vilken tågpersonalen lagade sin mat

Tåget passerade många stora floder. Här passeras floden Kama inte så långt från Perm.

Tåget gjorde uppehåll vid många stationer. Ibland var uppehållet ca 20 minuter, ibland några få minuter. Här vid Perm, 1397 km från Moskva, var uppehållet 20 minuter.

Dag 2

Vi är nu inne i Sibirien.
Dagens sträcka för oss strax förbi Taiga ca 3530 km från Moskva.

På de stationer där tåget gjorde lite längre uppehåll gick det att inhandla frukt, bröd och annan mat samt dricka inklusive vodka.

Här ett par försäljare av torkad fisk.

Förutom ambulerande försäljning på perrongerna fanns det ibland kiosker bredvid stationsbyggnaderna.

Ofta passerades byar av olika storlek.

Vår kinesiska tågpersonal såg till så att inga obehöriga kunde ta sig in i vagnarna under stoppen. De såg också till så att alla kom på tåget när det var dags för avgång.

Ishims stationsbyggnad 2393 km från Moskva.

Vi passerade många bestånd av björkar. En del såg inte ut att må särskilt bra. Kanske hade björkmätarlarven varit framme.

Ett regnigt stopp vid Barabinsk. Kommersen pågick dock obehindrat.

Barabinsk 3000 km från Moskva.

Dag 3

Den tredje dagens sträcka förde oss nästan fram till Irkutsk
som ligger 5153 km från Moskva. Vi befinner oss nu mitt i Sibirien. 

Stationerna var av varierande storlek. Här är stationen vid Ilanskaia 4344 km från Moskva.

Transsibiriska är elektrifierad hela vägen fram till Vladivostok men den transmongoliska fram till Beijing är inte elektrifierad varför tåget fick ett diesellok i Ulan-Ude.

Dag 4

Vi passerade Irkutsk mitt i natten varefter tåget efter att ha rundat södra delen av Bajkalsjön
vände söderut för att via Ula-Ude sätta kurs mot Mongoliet.

På morgonen efter passagen av Irkutsk  gick tåget söderut och rundade Bajkalsjöns södra ände.

Det var fortfarande tidig förmiddag när järnvägen avlägsnade sig från Bajkalsjön.

Även i de små byarna fanns kyrkor med den karaktäristiska lökkupolen.

Tåget hade 15 vagnar och i kurvorna kunde man se de flesta.

Här väntar tåget i Ulan-Ude på lokbyte från det elektriska loket till ett diesellok.

Stationen i Ulan-Ude var en av de större och pampigare.
Ulan-Ude är huvudstad i Burjatien, som omfattar området öster och norr om Bajkalsjön. Staden har över 400000 innevånare.

Järnvägen gick här tätt intill floden Selenga.

Landskapet förändrade sig ständigt. Här ett böljande landskap söder om Ulan-Ude.

Hus och staket var ofta målade i klara färger.

Hösten hade kommit längre här än hemma. Björkarna stod gula.

Det sista uppehållet i Ryssland före gränsen till Mongoliet var vid Naushki 5864 km från Moskva.
Här var det åter dags för alla gränsformaliteter.

Dag 5

Resan genom Mongoliet gick på en dag. Vi passerade gränsen mellan Ryssland och Mongoliet
vid ca 22:30. Nu var det dags att ställa fram klockorna 5 timmar till mongolisk tid.
Som vanligt fick vi fylla i ett antal blanketter både vid utresan ur Ryssland och vid inresan
till Mongoliet. Vi blev granskade av passkontrollanterna, som stämplade våra pass. 

Kl 7:35 anlände vi till ett regnigt och kallt Ulan-Baatar, huvudstaden i Mongoliet. Här var det dags för Alexandra
från Helsingfors, en av våra kupégrannar, att lämna tåget. Hon skulle vara volontär i ett mongoliskt projekt
angående kvinnomisshandel. Vi vinkade av henne när hon blev hämtad av de mongoliska representanterna
och önskade henne lycka till.
Ulan-Batar ligger ca 1350 m ö h. Där finns ca 800000 innevånare och en stor del av dessa bor fortfarande i jurtas.

Nu hade den ryska restaurangvagnen blivit utbytt mot en mongolisk. Tyvärr blev det också en standardsänkning för maten trots den vackra vagnen.

På varje bord i restaurangvagnen stod en sådan här vacker teservis.

Ute på den mongoliska slätten fanns ofta gårdar, som bestod av några jurtas, de mongoliska runda nomadtälten. Tåget arbetar sig nu upp mot Gobi-platån. Vi når resans högsta punkt, ca 1700 möh.

Vi är nu inne i Gobiöknen. Denna öken upptar 30% av Mongoliets yta. Vi kunde ofta se sand, som virvlades upp av vinddrag.

I Gobiöknen kunde vi beskåda vilda kameler.

När vi närmar oss slutet av Gobiöknen kan vi se denna fina solnedgång.

Eftersom Kina har en mindre spårvidd än Ryssland och Mongoliet måste man strax efter gränsövergången till Kina byta boogies på alla vagnarna. Tåget kördes in i en stor vagnhall med dubbla spår. Vagnarna kopplades isär och flyttades till fasta lägen där fyra domkrafter per vagn lyfte upp vagnarna efter att alla boggier lossats från sina fästen i resp vagn.

När alla vagnar lyfts upp rullades de ryska boggierna ut och de kinesiska in varpå vagnarna sänktes ner igen och de nya boggierna fastgjordes i vagnarna. Under hela denna procedur, som gick förvånansvärt smidigt, fick passagerarna vara kvar i vagnarna.
När allt var klart kördes vagnarna ut igen och in på stationen i Erlian där vi också var tvungna att stanna kvar på tåget. På perrongen stod vakter vid varje vagnsdörr och ur högtalarna strömmade skvalmusik med västerländskt stuk, bl a spelades "To all the girls I loved before".

Dag 6

Efter ifyllande av alla papper och utbytet av boggier åkte vi vidare mot Beijing.
Det var också dags att vrida klockan tillbaka en timme eftersom Mongoliet har
sommartid men inte Kina

Även i Kina förekom ambulerande försäljning på perrongerna.

Vi for genom jordbruksland där man i huvudsak odlade majs.

När vi nu närmar oss Beijing dyker de första vyerna över den Kinesiska Muren upp.

Här var muren ganska förfallen men man kunde ändå lätt se hur den ringlade sig över berg och dal.

Beijing

Tåget anlände punktligt 14:31 till Beijing. På stationen väntade vår guide. Vi lämnade

vårt bagage till en särskild bagagetransport medan vi åkte till hotellet med den

buss som vi skulle åka i under alla utflykterna i Beijing.

Vårt hotell, Tianlun Songhe Hotel, låg verkligt centralt med gångavstånd till

den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg. Efter en välbehövlig och
skön dusch blev det välkomstmiddag på kvällen på hotellet.

Beijing tisdag 13/9

Dagen inleddes med besök i den Förbjudna Staden och därefter ett besök på
Yuanlong sidenaffär. Efter sidenaffären åt vi lunch varpå vi besökte två olika
varuhus, först Hongqiao varuhuset och sedan Vackra vattnets klädesmarknad (Xiushui).
Vi hade fått instruktioner om prutandets ädla konst vilket kom väl till pass.

Vid besöket i den Förbjudna Staden kom veckans enda regn, som dessbättre var lätt.

Vi är här på väg till den södra porten in till den Förbjudna Staden. Namnet är en västerländsk konstruktion som kommer sig av att man blev av med huvudet om man gick in i staden utan tillåtelse. Kineserna kallar staden för Gugong.

I den Förbjudna Staden finns ett flertal tempel, men 25 olika kejsare har bott här och den sista kejsarfamiljen bodde kvar i en del ända fram till 1924.

Vår duktiga guide, Chen, guidade oss på svenska under hela vår vistelse i Beijing utom lördag eftermiddag och söndag då hon firade månfesten tillsammans med sina föräldrar.

Man höll på och renoverade de olika byggnaderna inför OS 2008. Byggnaden i bakgrunden hade genomgått en renovering och dess färger lyste klart.

Båda sidor av ingången vaktades av ett lejon.

Här bodde kejsaren. Gången i mitten fick bara användas av kejsaren.

På takhörnet fanns dessa figurer. Den första är en gud som rider på fågel Fenix. Den följs av en drake, en Fenix, en himmelsk häst, en sjöhäst och fem andra mytiska figurer. Antalet mytiska figurer, i det här fallet nio, anger byggnadens betydelse. Nio är det högsta antalet mytiska figurer, som kan förekomma.

Vi hälsades välkomna till lunchrestaurangen av ett kraftigt och rytmiskt trummande.

Inne på restaurangen var det underhållning i form av dans och musik.

Beijing onsdag 14/9

Dagen inleddes med ett besök på Prins Gongs palats. Efter detta var det dags att åka
cykelriksha genom hutongerna till ett daghem och sedan var det lunch hos en familj i en hutong.
Efter lunchen fortsatte vi till antikgatan, Liulichang och Dazhalan, en shoppinggata.

Prins Gongs palats, Gongwangfu, byggdes av kejsare Qianlong's favoritminister 1777. 1851 skänktes palatset av kejsare Xianfeng till prins Gong, därav namnet. Detta är ett av de bäst bevarade palatsen i Beijing.

Efter besöket i Prins Gongs palats var det dags för att åka cykelriksha.

Cykelrikshan tog oss bl a till ett daghem.

På daghemmet var det ca 100 barn med 20 vuxna.

Efter daghemsbesöket fortsatte vi turen genom Hutongerna med riksha.

Livsmedelsverket skulle säkert ha en eller annan synpunkt på kötthanteringen.

Utbudet på grönsaks- och fruktmarknaden var stort.

Det fanns flera olika sorters meloner.

Färgprakten var stor.

Olika sorters grönsaker samsades på borden.

Efter lunchen fortsatte vi till Liulichang, en antikgata.

Innan kvällens begivenhet, Pekingoperan, åt vi middag. De flesta luncherna och middagarna bestod av flera olika rätter. Vi fick alltid grönt té och soppa till maten. Uppläggningsfaten placerades på en skiva, som man kunde rotera för att få tag i den rätt man ville ha.

Pekingoperan var delvis svår att förstå, men med hjälp av text på engelska, som visades på displayer vid sidan om scenen gick det att följa med. Föreställningen gav bl a prov på en fin akrobatik.

Beijing torsdag 15/9

Idag var det dags att besöka jättepandorna i Peking Zoo. Efter pandorna åkte vi till
ett försäljningsställe för sötvattenspärlor innan det var dags för besök i sommarpalatset.

Pandornas huvudsakliga föda utgörs av bambuskott. Denna panda har alldeles nyss fått en ranson, som han glatt äter på.

Pandorna var inte särskilt samarbetsvilliga när vi försökte fotografera dem. Det tog en ganska lång stund innan denna panda behagade visa sitt "ansikte".

Vi besökte ett företag, som sålde sötvattenspärlor. Vi fick se hur man öppnade en pärlmussla. Denna mussla innehöll mer än trettio pärlor.

Sommarpalatsets ingång vaktades av två figurer med drakhuvud och två fågel Fenix. Normalt borde drakfigurerna stå närmast mitten, men här har man frångått denna sedvänja och placerat de båda fågel Fenix närmast mitten.

Orsaken till att fågel Fenix placerades närmast mitten var att änkekejsarinnan Ci Xi var den som i praktiken styrde Kina, till en början genom sin son, TongZhi. När han dog 19 år gammal lyckades hon få sin brorson, Guang Xu, utsedd till kejsare och fortsatte att styra genom honom. Han hölls i praktiken fången i sommarpalatset. Guang Xu var Kinas näst siste kejsare.

Änkekejsarinnans Ci Xi's teater inne på Sommarpalatsets område. Änkekejsarinnan spenderade hellre pengar på sommarpalatset än på den kinesiska flottan där behovet var stort på grund av bl a opiumkrigen.

Buddhatemplet, Visdomens hav, vid Sommarpalatset.

Denna 728 meter långa övertäckta gång skyddade de kejserliga såväl mot solen som mot dåligt väder.

Vid slutet av den långa gången fanns denna vackert dekorerade portal.

Änkekejsarinnan Ci Xi lät bygga denna båt av marmor.

Vi åkte med denna båt över Kunming sjön när vi lämnade Sommarpalatset.

Över Kunming sjön går denna 150 meter långa bro med 17 bågar.

 Beijing fredag 16/9

Denna dag är det dags att besöka en fabrik för cloisonné arbeten,
se på Minggravarna på förmiddagen och efter lunchen bestiga den Kinesiska muren.

Cloisonnéarbetet börjar som kopparslageri dvs man gör själva kroppen till urnan, vasen etc. Därefter vidtar filigransarbete, man klistrar fast kopparremsor som ska utgöra mönstret och ramarna till emaljeringen.

När filigransarbetet är klart lägger man emaljfärg mellan de fastklistrade kopparremsorna. När detta är klart hettar man upp urnan så att emaljfärgen stelnar.

När urnorna hettas upp sjunker emaljen och därför måste man fylla på ny emalj och bränna igen i flera omgångar. Så småningom vidtar slipning och polering för att få en jämn och blank yta. En urna av den storlek, som visas på bilden tar  5-6 veckor att färdigställa.

Man använde sig av en liknande teknik för att göra platta tavlor.

Nu var det dags att besöka Minggravarna. Här är porten till Andarnas väg.

Andarnas väg, som ledde fram till Minggravarna, var kantad av skulpturer föreställande olika djur som lejon och kameler. Vägen är ca 750 meter lång.

När vi vandrat Andarnas väg kom vi fram till Changlings minneshall. I denna hall finns utställt föremål och kläder, som tillhört olika kejsare.

På eftermiddagen besökte vi Kinesiska muren vid Badaling. Här har man renoverat muren så att den är ganska lätt att gå på.

Muren slingrar sig upp och ner för kullarna och är bitvis ganska brant.

Vid Badaling har man också renoverat de gamla vakttornen, som ingår i muren.

Vi gick upp på den norra sidan om Badaling. Det fanns avsevärt färre turister där beroende på att denna del var brantare än den södra delen.

Ibland var muren så brant att det fanns trappor. Det var inga större problem att gå uppför, men nerför krävdes sträng uppmärksamhet eftersom trappstegen var olika höga.

Som synes kunde det vara ansträngande att ta sig upp.

Här kan man se slutet av den del man fick besöka.

Hit men inte längre kunde man gå.

På andra sidan avspärrningen kunde man se ut över en del, som inte var renoverad.

I bakgrunden kan man se det torn, som var högst beläget på denna del.
Höjdskillnaden från entrén och upp till tornet var ca 150 m. Den totala
sträckan från entrén till avspärrningen var ca 1,2 km 

Beijing lördag 17/9

På lördagens morgon åkte vi till Himmelens tempel. I parken utanför templet
var det full verksamhet med motion av allehanda slag. Tyvärr kunde vi inte besöka
själva templet eftersom det var under renovering. Vi besökte därför ett av de midre templen
i stället. Efter besöket här var det dags för världens största torg, Tiananmen torget, Himmelska Fridens torg.

Utanför Himmelns tempel fanns en park där Beijingborna motionerade, spelade olika spel och musicerade. Här en grupp damer, som ägnade sig åt gymnastisk dans.

Det fanns olika typer av ganska enkla gymnastikredskap. Vi fick veta att varje nybygge i Beijing måste avsätta mark och utrusta för motionsändamål.

Redskapen var här målade i starka färger. De flesta motionärerna var pensionärer. Beijings pensionärer håller sig i god form genom alla motionsplatser.

Naturligtvis fanns det grupper, som ägnade sig åt  taijiquan, den motionsform där man rör sig i långsamma, väl avvägda sekvenser.

Detta par hade vardera två racketar och en boll. Bollen spelades fram och tillbaka mellan de båda med stor skicklighet.

Tyvärr kunde vi inte besöka Himmelens tempel eftersom det var under renovering. Vi fick nöja oss med ett av de mindre sidotemplen.

Här fanns besökare från stora delar av Kina. Här en grupp från Tibet.

Det runda upphöjda altaret vid Himmelens tempel. Det byggdes 1530 och utvidgades 1740. Det finns två murar, som omger altaret. Båda är rödmålade och omgivna av blå plattor.

I bakgrunden kan man få en skymt av Himmelens tempel omgivet av byggnadsställningar.

Naturligtvis måste vi besöka världen största torg, Tiananmen torget, Himmelska Fridens torg.

Granitmumentet tillägnat Folkets Hjältar står precis i mitten av torget. Det restes 1952 och är det största monumentet i Kinas historia.

Vid torgets norra sida syns Tiananmen porten som är huvudentrén till den Förbjudna staden.

I den södra änden av torget finns Mao's mausoleum.

Bakom mausoleet finns Qianmenporten, som var den gamla ingången till Tiananmen torget.

På andra sidan gatan, norr om Qianmenporten, finns Piltornet.

Kineserna firade månfesten under det veckoslut vi var i Beijing. Vi besökte på lördagskvällen Lotus Street, belägen vid en liten sjö strax norr om den Förbjudna staden.

På den femtonde dagen i den åttonde månaden enligt månkalendern är månen rund och det kinesiska folket  firar sin månfest. För en kines betyder den runda formen återförening av familjen. Därför är månfesten en helg då medlemmarna i familjen samlas där så är möjligt. Månen var verkligen rund denna kväll.

Utmed den lilla sjöns ena strand fanns många restauranger och barer.

Beijing måndag 19/9

Vår sista hela dag i Beijing. På förmiddagen besökte vi Lamatemplet Yonghegong. Efter lunch
var resten av eftermiddagen programfri. På kvällen hade vi avskedsmiddag med Pekinganka.

Yonghegong är Beijings största lamatempel.

Många besökare offrade rökelse och röken från denna låg tät.

Inne i templen rådde fotoförbud så tyvärr kan jag inte visa någon bild på världens största Buddhastaty av trä gjord i ett enda stycke sandelträ. Den är sammanlagt 26 meter hög, 8 meter under marken och 18 meter över. Den väger 100 ton.

På vår sista kväll i Beijing åkte vi iväg till en restaurang med Pekinganka som specialitet. Här skär kocken, iförd munskydd och kirurghandskar, upp ankan.

Kvällen avslutades med ett besök på matgatan strax i närheten av vårt hotell.

Här fanns grillspett med olika innehåll. Det fanns lamm, nötkött, griskött, orm, sniglar och mycket annat.

Man kunde också få fruktspett med kiwi, plommon och äpplen på.

I några av stånden fanns även sjöstjärnor och bläckfisk.

Vår  busschaufför, Sun, lotsade bussen på ett mycket skickligt sätt

genom den stundtals kaotiska trafiken i Beijing.

Här är den mycket trevliga och glada gruppen samlad framför Tiananmen porten.
Sammantaget var det en mycket väl upplagd och givande resa inte minst
tack vare våra duktiga guider, Olga i Moskva och framförallt Chen i Beijing.